2017-09-24

Poultry welfare symposium
– med fokus på välfärd hos värphöns och matfågel


Vad händer inom forskningen och vad jobbar man med? Frågeställningarna är många!
Hur fungerar uppfödning i aviär för burproduktion? Minskar strö i uppfödningen hönans rädsla? Hur upptäcker man och åtgärdar bröstbensskador? Hur påverkas hönans beteende av ljus och ljud under inkubationen? Vad händer med hönans tillväxt och produktion när man avlar för mindre och trubbigare näbb? Varför är inkubation i grönt ljus troligen gynnsamt? Är det bra att ge näringsgel till höns under långa transporter? Hur är statusen på andra länders ”omsorgsprogram”?
Några av svaren och en inblick i den pågående forskningen ges i denna intressanta artikel från Poultry welfare symposium. Författare är Alexandra Jeremiasson, Svenska Ägg.

Det bedrivs en hel del forskning på just välfärd hos våra fjäderfän. Inom WPSA:s (World Poultry Science Association) Europeiska avdelning finns en arbetsgrupp med fokus på Välfärd och Skötsel. Gruppen har ett antal möten per år och består av   forskare från de olika europeiska länderna. Från Sverige ingår bland annat Ragnar Tauson, Husdjurens utfodring och vård, SLU och Lotta Berg, Husdjurens Miljö och Hälsa, SLU. Var fjärde år anordnas ett forskningssymposium där man både kan presentera egen djurvälfärdsbefrämjande forskning eller arbete samt ta del av andras.

Program med brett innehåll
Konferensens tre dagar fördelades på nio olika ses-sioner med olika teman. Dessa var bland annat välfärd hos kycklingföräldradjur, uppfödningens påverkan på välfärden som vuxen, fjäderplockning, nya metoder för avlivning på gård samt slakt, välfärd vid utplockning och slakt, PLF teknik (Precision Lifestock Farming) och beteendestudier, välfärdskontroll på fältet samt fjäderfäproduktion och konsumentuppfattning. Att sammanfatta allt som sades och presenterades skulle resultera i en bok men här kommer ett litet axplock från det som berörde värphönsen.

Ingen påvisad negativ effekt av aviäruppfödning hos höns i storburar
I denna kanadensiska studie jämförde man välfärden hos värphöns i 30 och 60 hönsburar, som fötts upp i aviärer, med de som fötts upp i konventionella oinredda unghönsburar. Hönsen var näbbtrimmade på kläckeriet innan de flyttades till respektive uppfödningssystem. De flyttades sedan till storburarna vid 16 veckors ålder. Efter flytt till storburarna mättes nivån av stresshormonet kortikosteron i gödseln från gödselmattorna vid givna tillfällen. Dag ett påvisades ingen skillnad i nivån av kortikosteron mellan de höns som fötts upp i konventionell uppfödningsbur och aviär. Man fann att hönsen uppfödda i aviär var mindre rädda jämfört med de som fötts upp i bur. De hade en bättre benstyrka upp till 70 veckors ålder samt färre fotskador jämfört med de buruppfödda hönsen. Dödlighet, renhet och befjädring skilde sig inte mellan de två grupperna. De aviäruppfödda djuren var något lättare än de buruppfödda vid 16 och 30 veckors ålder men tyngre vid 50 och 70 veckors ålder. Produktionen skiljde sig inte mellan grupperna.

Däremot tenderade de aviäruppfödda hönsen att lägga färre ägg i redet jämfört med de höns som fötts upp i bur. Man drar slutsatsen att uppfödning av höns för inredd bur i aviärsystem inte medför några negativa effekter för hönsen utan snarare ger en positiv effekt.

Tillgång till strö under uppfödningen och berikning i värpstallet minskar rädslan hos vuxna höns
Denna studie har genomförts hos vårt grannland Norge. Här näbbtrimmas inte hönsen. De slaktas ut vid cirka 76 veckors ålder och 58 procent av hönsen är frigående. En jämförelse med avseende på rädsla vid 30 veckors ålder gjordes mellan de värphöns som haft papper med foder på under sina fem första levnadsveckor med de unghöns som inte haft tillgång till detta under sina fem första levnadsveckor i aviären. Rädsletesten bestod dels i hur lång tid hönsen tog på sig att våga närma sig ett nytt objekt placerat i stallet samt tiden det tog för hönsen att våga närma sig en ny person i stallet.  Man fann att tillgång till strö under uppfödningen minskade tiden hönsen tog på sig att våga närma sig ett nytt objekt, det vill säga de uppvisade mindre rädsla. Även tillgång till berikning i själva värpstallet minskade tiden. Bäst kombination var tillgång till strö både under uppfödning och i berikning i värpstallet. Chansen att få höra mer om denna studie finns att få under årets nordiska fjäderfämöte i Malmö i november 2017, där ansvarig forskare Margarete Brandtseter kommer presentera detta projekt!

Nätverk för att identifiera och minska förekomsten av bröstbensskador
Michael Toscano vid Center for Proper Housing: Poultry and Rabbits  vid Berns Universitet i Schweiz är koordinator för detta EU-finansierade nätverk där också Svenska Ägg ingår. Syftet är att föra samman och koordinera forskare, branscher, företag och NGO:s för att kunna identifiera och minska förekomsten av bröstbensskador hos värphöns. Inom detta projekt finansieras ingen ny forskning däremot spridning av resultat på olika sätt exempelvis genom broschyrer, infoblad och artiklar på respektive lands språk. Koordinationsarbetet innebär möten och workshops, exempelvis hölls en sådan i Slovenien i mars där Svenska Ägg deltog.  Inom nätverket finns tre olika arbetsgrupper med olika fokus.

Arbetsgrupp ett skall utveckla tekniker för att detektera och bedöma bröstbensskador på ett riktigt sätt. Detta är definitivt inte enkelt ute på fält på levande höns och i augusti anordnades en så kallad training school med deltagare från hela Europa och där deltog undertecknad från Sverige.
I arbetsgrupp två utreder man hur bröstbensskador påverkar hönsens välfärd. Man har, exempelvis, sett beteendeskillnader hos höns i inredd bur där höns med många skador stod signifikant mer än de höns som hade färre bröstbensskador och som ägnade mer tid åt att sitta på sittpinnen. Den tredje arbetsgruppen tittar på källorna till bröstbensskadorna och hur man skall motverka uppkomsten av dessa skador. Här tittar man både på inhysningssystemens utformning och på skötselrutinerna. Ett exempel är att förlänga skymningsperioden så hönsen hinner hitta en pinne i lugn och ro. Man har också tittat på tillgång till ramper i såväl uppfödningssystemet som i värpsystemet.

Nätverk för att minska fjäderplockning hos värphöns
Bas Rodenburg vid universitetet i Wageningen, Holland är koordinator för ett annat EU-finansierat nätverk. Detta med syfte att minska skadebeteende hos värphöns och grisar. Som skadebeteende avses då fjäderplockning hos höns och svansbitning hos grisar. I detta nätverk ingår 30 länder varav 29 i Europa.  Det 30:e landet är USA.  Fördelen med det stora antalet länder är att det finns många olika inhysningssystem att tillgå samt ett flertal länder där inte näbbtrimning är tillåtet och där man därför har kommit avsevärt längre med skötselrutiner. Sverige är ett av dessa länder. Även inom detta nätverk finns tre arbetsgrupper.

Den första gruppen fokuserar på avelsarbete och hur man skulle kunna selektera för värphönshybrider med mindre benägenhet att fjäderplocka. Detta är inte helt okomplicerat då detta beteende är knutet till flera andra egenskaper hos hönan och som man inte önskar ta bort.
Arbetsgrupp två studerar hur upplevelser i det tidiga livet kan påverka fjäderplockning hos de vuxna hönsen. I denna grupp ingår bland annat Per Jensen vid Linköpings Universitet. Han kommer att starta en studie hos Gimranäs AB där han skall titta på hanteringen av de nykläckta kycklingarna. I arbetsgrupp två finns även forskare som skall titta vilken effekt förhållandena under inkubationen av ägget kan ha på den vuxna hönan. Både ljusnivå och ljudnivå under inkubationen tros kunna påverka beteendet hos den vuxna hönan. Den tredje arbetsgruppen fokuserar på kopplingen mellan fjäderplockning och hälsa exempelvis immunförsvarets status och uppkomst av fjäderplockning.

Avel för en förändrad näbbform – ett sätt att hantera fjäderplockning?
I takt med att allt fler länder diskuterar näbbtrimningsförbud så uppstår ett allt högre tryck på avelsföretagen att ta fram en höna som inte fjäderplockar. Att man kan komma väldigt långt med management och sysselsättning av hönsen är tydligen sekundärt. Som tidigare nämnts är det dock inte så enkelt att avla bort detta beteende då det hänger samman med flera andra mer önskade egenskaper hos hönan samtidigt som arvbarheten är relativt låg. En annan egenskap som då är lättare att avla på är formen på näbben och detta är något man gjort på några generationer av pure lines hos Lohmann Tierzucht. Man selekterar då för en något kortare och trubbigare övre näbb och av studierna hittills på dessa linjer, inhysta i storburar, visar på såväl lägre dödlighet som en bättre fjäderdräkt. Tyvärr är dock denna egenskap positivt kopplad till äggvikt, kroppsvikt och födointag på så sätt att en trubbigare övre näbb resulterar i högre äggvikt, högre kroppsvikt och ett ökat foderintag. Huruvida hönan faktiskt åt mer eller om det ökade intaget snarare kom av ökat foderspill var oklart och arbetet kommer att fortsätta.

Tillgång till strö under uppfödning och berikning i värpstallet resulterar i en bättre fjäderdräkt
Detta är en systerstudie till den som genomfördes av Margarete Brandseter och som beskrevs lite tidigare i denna artikel. Precis som i den studien fick unghönsen tillgång till papper med foder eller andra partiklar på under de fem veckor de inhystes i aviären.  Dessa jämfördes sedan med avseende på fjäderdräktens kondition, vid 30 veckors ålder, med en kontrollgrupp som inte haft tillgång till papper med foder eller andra partiklar under sina 5 veckor i aviären. Hypotesen är att fjäderplockning kan vara ett missriktat födosöksbeteende och om hönsen får naturligt utlopp för detta från start och även som vuxna så minskar benägenheten att picka på varandra. Varför åldern 30 veckor valdes som kontrolltidpunkt var för att inte ha någon påverkan av ålder eller naturligt slitage på fjäderdräkten. Från studien framgick att tillgång till strö vid uppfödning eller i värpstallet hade en positiv effekt på fjäderdräkten och bäst effekt hade, inte helt oväntat, tillgång till strö både vid uppfödning och ute i värpstallet.

Ljusstyrka och våglängd under inkubationen kan påverka både benägenhet till fjäderplockning och rädsla hos de vuxna hönsen
Det finns redan idag studier som visar att ljusstyrkan under inkubationen av äggen påverkar embryoutvecklingen. Man har exempelvis sett att kycklingar från ägg som inkuberats ljust är bättre på att picka och urskilja icke ätbara partiklar jämfört med kycklingar som kommer från ägg som inkuberats mörkt.  Man har också sett att det man kallar social fjäderplockning är högre hos kycklingar från ägg som inkuberats ljust den sista perioden innan kläckning. Social fjäderplockning är i sig inte något farligt men den kan komma att utvecklas till negativ fjäderplockning om man har otur. Därför är detta ett beteende som man helst inte vill se för mycket av. I denna studie har man jämfört beteendet hos kycklingar som kommer från ägg som inkuberats mörkt med kycklingar från ägg som inkuberats antingen i vitt ljus eller i grönt ljus 16 timmar per dygn. I studien framkom att de kycklingar som inkuberats i grönt ljus uppvisade minst benägenhet till aggressiv och allvarlig fjäderplockning. De var också minst rädda i de rädsletest som gjordes medan de kycklingar som kom från ägg som inkuberats mörkt uppvisade mest rädsla. Både de kycklingar som inkuberats i mörkt eller i vitt ljus hade högre benägenhet till fjäderplockning än de kycklingar som kom från ägg som inkuberats i grönt ljus. Mekanismen bakom detta återstår att utreda och en intressant frågeställning är i vilket ljus inkuberas äggen i det vilda?

Från gård till slakteri – en utmaning
Det har nog knappast undgått någon att utplockning, transport och slakt är områden med allt större fokus och, i många europeiska länder, med all rätta. Detta var också ett område där skillnaderna mellan de deltagande länderna på detta djurvälfärdssymposium var ganska stora. Målet, att minska dödligheten i samband med transport och minimiera lidandet i samband med slakt, var absolut gemensamt men utgångsläget var starkt varierande.

Inom EU är det tillåtet att transportera djuren 12 timmar utan foder och vatten. Riktlinjer för transport togs fram först 2015 och Frankrike och Grekland utsågs att ta fram riktlinjer för transport av fjäderfä. Undertecknad kan finna valet av länder något förvånande då de kanske inte känns riktigt som föregångsländer inom detta område. I Frankrike är det bara värphönsen som behöver transporteras längre än 12 timmar medan man på kycklingsidan har slakterier inom betydligt kortare transporttid. Vilket medför att det för värphönsen finns endast två eller tre slakterier som är villiga att slakta, vilket medför transporter på upp till 30 timmar. Man har också bekymmer med dödlighet. Av 120 flockar 2017 så hade man en genomsnittlig ”dead of arrival” på 3,6 %. I ett fall så högt som 23%. I 64 av 120 flockar var dödligheten 2 %. De långa transporttiderna och den höga dödligheten kräver  åtgärder och något man provar ut är att ge hönsen en gel med näringstillskott efter 8 timmars transport. Hittills har dock denna metod inte fått så stor effekt som önskat varken i Frankrike eller Italien, där den också testats.

Den egna rapporten från fältet
I sessionen om välfärdskontroll på fältet presenterade undertecknad Svenska Äggs omsorgsprogram. Det är väldigt roligt att berätta om vårt program, hur vi arbetar med det, rådgivningsarbetet och den resa programmen gjort sedan de startades på 1990-talet. Vi har också en stor bank med information om hur situationen är i våra stallar och hur den har föränd-rats och alltjämt förändras. Detta är något vi skall ta vara på och dra nytta av. Det branschen har gjort, och gör, är definitivt inte en självklarhet i Europa. Att programmet tagits fram och reviderats i samarbete med både universitet och myndighet ger upphov till viss uppmärksamhet. Jag fick bland annat frågan hur lång tid det tog innan bransch och myndighet lyckades komma överens och att vi kommit överens överhuvudtaget. Men varför skulle vi inte göra det?

Vikten av dialog mellan forskare och bransch
Det som tyvärr känns lite tråkigt och som är något jag stöter på lite för ofta när jag är på workshops eller forskarkonferenser som rör välfärd, såsom denna, är just uppfattningen att branschen inte prioriterar välfärd. Fokus tros vara på enkom produktion och djurens välfärd kommer sekundärt. Jag som besöker ett stort antal stallar varje år och har många samtal med er äggproducenter vet att välfärd är definitivt något som prioriteras.

Produktion och välfärd går hand i hand. Det är därför min åsikt att det är mycket viktigt att branschen finns representerad på konferenser som denna. Dels för att ta del av nya rön som vi kan ha nytta av men också för att dela med oss av våra praktiska erfarenheter och det välfärdsarbete vi gör från vårt håll.

Alexandra Jeremiasson
Produktionsrådgivare, Svenska Ägg

Publicerat i Fjäderfä nummer 7-2017.


Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.