2009-11-16

Debattkväll om offentliga upphandlingen

Laholms kommun står fast vid svensk lag i upphandlingen

Laholms kommun står fast vid att den mat som i framtiden serveras i kommunens regi skall vara producerad enligt svensk lagstiftning. Michael Stråhle Wäring, ordförande i kommunens servicenämnd, säger att man är beredd att ta juridisk strid för detta, om så krävs.
Att ett genomförande av denna självklarhet — svensk djurskyddslag i kommunens upphandling — inte enkelt låter sig göras, framgick av en uppmärksammad debattkväll på Osbecksgymnasiet i Laholm den 11 november 2009.
I debatten deltog jordbruksminister Eskil Erlandsson, Bert Karlsson (TV-programmet Matakuten), Peter Lindblom från Konkurrensverket, grisföretagaren Per Karlsson samt Michael Stråhle Wäring. Debattledare var Stefan Ljungdahl, Jordbruksaktuellt.


Frågan för kvällen var: Är det möjligt att vid offentlig upphandling ställa krav på svensk miljö-, livsmedels- och djurskyddslag? Alltså, kan statens förlängda arm, kommuner och landsting, följa de lagar de själva har stiftat när de köper in och serverar mat?
Eller, är det så, att EU:s regler om varors fria rörlighet sätter stopp för detta?

Inte ens riksdagen
Debatten om den offentliga upphandlingen har pågått i flera år, och den sköt fart 2006 när det uppdagades att inte ens den lagstiftande församlingen själv, riksdagen, i sina matinköp följde svensk lag. Många har hävdat att EU:s grundläggande formuleringar om varor och tjänsters fria rörlighet sätter stopp för offentlig upphandling enligt svensk tuff djurskyddslag. Det menar till exempel Konkurrensverket, liksom den tidigare Nämnden för offentlig upphandling (NOU) gjorde.

Problematiskt
Vid debattkvällen i Laholm den 11 november 2009 höll Konkurrensverkets representant, Peter Lindblom, fast vid detta.
— En offentlig upphandlare kan inte ställa vilka krav som helst. Kraven får inte vara diskriminerande och de ska vara proportionella. På Konkurrensverket är det vår uppgift att kontrollera att offentliga upphandlare följer detta, sa han.
Men är det inte självklart att myndigheter, till exempel kommuner, ska följa den svenska lagstiftningen?, frågade debattledaren Stefan Ljungdahl.
— Det påståendet är lite problematiskt eftersom upphandlingsreglerna bygger på europeisk lagstiftning som syftar till att ta bort hinder för varor och tjänsters fria rörlighet. Lika villkor och konkurrens är viktigt, sa Peter Lindblom.
Konsekvensen av detta är att kommuner enligt Konkurrensverket inte kan ställa krav på till exempel svensk lagstiftning. Sådana krav i upphandlingen riskerar nämligen att bli icke kontrollerbara, diskriminerande och icke proportionella (icke rimliga). Att inte kunna kontrollera att ställda krav uppfylls i produktion långt från Sverige, till exempel för kyckling från Thailand eller griskött från Brasilien, är också att diskriminera. Så ska EU:s lag om den offentliga upphandlingen tolkas, enligt Peter Lindblom på expertmyndigheten Konkurrensverket.

Inte hela lagen
Jordbruksminister Eskil Erlandsson höll med Konkurrensverkets Peter Lindblom om principerna i EU:s regler om offentlig upphandling. Men han såg ändå möjligheter för offentliga upphandlare att upphandla livsmedel som är producerade enligt svensk djurskyddslag och då är vi framme vid det som har diskuterats under år 2009, nämligen ”specifika krav”.
—  Alldeles för många offentliga upphandlare gömmer sig bakom lagen för offentlig upphandling. Visst är lagstiftningen krånglig men vi har välavlönade kunniga människor som sköter upphandlingen som kan klara av detta och jag uppmanar landets politiker att se till att tjänstemännen ställer de specifika krav som man anser ska ställas, sa jordbruksministern och fortsatte:
—  Ställ krav och dela på upphandlingen. Köp till exempel inte kött och potatis i samma upphandling.
Eskil Erlandsson menar att konkurrensen i dag är alldeles för liten eftersom det bara är ett fåtal leverantörer som kan hantera stora upphandlingar där alla livsmedel ingår, vilka ibland till och med gäller för flera kommuner tillsammans i en och samma upphandling. Politikerna bör helt enkelt se till att fler företagare kan leverera mat till kommuner och landsting, lyder jordbruksministerns uppmaning.

Många vinnare — utanför Sverige
När grisföretagaren Per Karlsson från Boarps gård utanför Laholm, fick ordet fördes debatten ner till den praktiska verklighet som landets företagare lever med och han visade en bild över hur konkurrenskraften för den svenska grisproduktionen kraftigt har försämrats under senare år.
— Vi har världens hårdaste djurskyddslagar med en lång rad regleringar som skiljer sig från det som finns i övriga Europa. Dessa regler har gett oss ett gott hälsoläge bland djuren och låg antibiotikaanvändning. Och på växtodlingssidan kan nämnas att vi till exempel inte använder stråförkortningsmedel. Jag har trott att detta har kommit till för att skydda svenska konsumenter, men när vi inte ens själva kan köpa in denna mat till skolor och äldrevård, vad har vi då uppnått?, frågade sig Per Karlsson.
Istället har den svenska lagstiftningen skapat många vinnare utan för Sverige, konstaterade han och uttryckte stor besvikelse över att offentliga serveringar, staten själv, har tagit en tätposition när det gäller att servera utländsk mat.
— Det är dags att staten kräver att landets lagar och regler följs i statens egen upphandling, dundrade Per Karlsson och fortsatte:
— Var ska de produkter som är för dyra för svenska offentliga upphandlare säljas? På export till stora förluster, lydde svaret.

Specifika krav ingen väg framåt
—  Vi är nu i Laholm, i en kommun som förhoppningsvis kommer att kräva att livsmedlen är producerade enligt svensk lag. Men det möter förmodligen motstånd i EU. Är då svaret, som jordbruksministern ger, att 190 enskilda kommuner med rader av upphandlare och dessutom de upphandlare som finns inom stat och landsting ska utforma specifika krav. Istället för att svenska offentliga upphandlare ska kunna upphandla enligt svensk miljö-, livsmedels- och djurskyddslagstiftning?
—  Om det är så, finns det bara en väg att gå, att harmonisera lagstiftningen mellan alla länder inom EU.
– Och om vi ska ha den svenska hårdare lagstiftningen kvar, ska alla följa den, inte bara producenterna utan även staten själv, sa Per Karlsson.

Vi vill välja
Michael Stråhle Wäring är som företrädare för Laholms kommun inne på den senare vägen, således att kommunen ska följa svensk lag. Punkt slut.
—  Vi har tagit fram en livsmedelspolicy som säger att det vi köper ska vara producerat enligt svensk miljö-, livsmedels- och djurskyddslagstiftning. För detta finns det många goda argument både moraliska och andra.
Michael Stråhle Wäring sa också att man i kommunen absolut inte har för avsikt att förändra svensk lagstiftning. Den ger oss hälsosammare livsmedel och det är viktigt, menade han.
—  Vi är också för den fria marknaden men vi vill inte bli tvingade att köpa viss mat utan vi vill kunna välja.
Han sa också att det är viktigt att poängtera att Laholms kommun inte ska ställa krav på att det ska vara svenskt utan att man vill köpa det som är producerat enligt svensk lagstiftning, något som givetvis kan ske på andra håll än på svensk mark.
Undertecknad ställde efter debatten frågan till Michael Stråhle Wäring, om Laholms kommun är beredda att fullfölja sin ambition om svensk lagstiftning, även om det kommer att krävas juridisk prövning?
— Ja vi vill få detta klarlagt och prövat, löd hans entydiga svar.

Det finns lösningar
En som inte såg några större problem utan kunde lägga fram en lösning, var Bert Karlsson.
—  Privatisera. Då behöver den som köper in maten inte ta hänsyn till upphandlingsregler. Bolagisera och laga bra mat på bra råvaror, det löser problemen, sa han som av egen erfarenhet sa att han är övertygad om att det finns ett samband mellan mat och hälsa.

Sven Secher

Vi återkommer inom
kort på denna hemsida med bilder från Laholmsmötet och ytterligare kommentarer.
Läs även tidningen Fjäderfä nr 10-2009.

Utskriftsvänlig sida

Svenska ÄggSvensk Fågel
Fjäderfä Logga in...
Copyright© 2008. Alla rättigheter förbehålles.