Johan Rapp in memoriam

Företagaren och äggproducenten Johan Rapp har gått bort. Han avled den 9 januari 2013.

Stockholmaren Johan Rapp arbetade inledningsvis efter sin pol mag examen inom svenskt näringsliv och bankväsende men mest förknippas han med sin egen skapelse Pomonagruppen AB där han samlat en rad företag med varierande verksamheter.

Till lantbruket kom Johan Rapp genom köpet av Munga gård, strax norr om Västerås, i maj 1996. Redan på hösten samma år anställdes Henrik Berndtsson som förvaltare och till hans uppgifter hörde bland annat att bibringa Johan kunskaper om jordbruk.
– Johan sög snabbt i sig all kunskap och hans engagemang i driften av Munga gård var oerhört stimulerande, säger Henrik Berndtsson.

Henrik och Johan blev snabbt till ett slitsamt livfullt arbetspar där de trots Johans många andra åtaganden inom företagsgruppen ändå dagligen talades vid om verksamheten på Munga gård.

Snabbt kom de fram till att någon form av djurhållning behövdes på gården och funderingar kring flera alternativ med bland annat genomförd tillståndsprövning för nytt stallbygge avsett för kycklinguppfödning. Valet föll dock på äggproduktion och det första stallet för 50 000 värphöns stod klart i november 2003. 2008 sattes spaden åter i jorden för ytterligare ett hönsstall, vilket gör att man i dag har dryga 100 000 värphönsplatser. De fick från början som så många andra nyetablerade hönshållare vänja sig vid att mycket kan hända i en hönsflock och man jobbade hårt för att skapa en bra produktion och nu finns på Munga gård en modern anläggning för produktion av ägg.

– Johan var en man med fart och fläkt och stort engagemang, avslutar säger Henrik Berndtsson.

Tilläggas bör att Johan Rapp en tid satt med i Norrlandsäggs styrelse och också engerade sig i branschgemensamma frågor som ledamot i Svenska Äggs producentråd och styrelse. Han var också en flitig och aktiv deltagare på Svenska Äggs aktiviteter som stämmor och Kontaktdagar.

Våra tankar går till Johans hustru Marianne samt barn och barnbarn.

Sven Secher
Publicerat i Fjäderfä nummer 2-2013.

Utskriftsvänlig sida